300 kronor för kärlek...

Helgen har bjudit på många nya intryck och upplevelser. I torsdags åkte jag in till Stockholm och åt mat med grabbarna på radion. Tina ringde och kom förbi och visade sig. Det var roligt att se henne efter två veckor. Vi åt hamburgare och jag och Henke Holmberg förväxlade våra hamburgare. Vi kom på det när vi båda hade ätit upp. Utestället som hette Friday och låg vid Kungsträdgården hade is i pissoaren. Vi trodde att de använde isen till drinkarna. Kvällen slutade med pendeln hem till Södertälje vid midnatt.

I fredags skulle jag, Claes Leijon och en shysst kompis till honom som heter Sakarias åka till ett uteställe i Stockholm som spelade 90talsmusik. Det slutade med en rolig förfest, pub-besök i gamla stan och en skymt av RÖDA BÅTEN. Vi insåg att de var för lång kö till utestället så det slutade med tunnelbana hem till Linn och Tina. Jag somnade i fosterställning i tvåsittsoffan.

I lördags åkte jag hem till Södertälje, sprang upp och DUSCHADE = (Fest). Efter duschen slängde jag mig på pendeln igen och åkte in till Stockholm. Under de två timmarna på pendeltåget hann jag även sova lite och lyssna på ett urdåligt humorprogram på P3 som hette Ullinulla. Jag skrattade inte en ända gång. På kvällen hade vi förfest hos Tina och Linn. Jag var trött men hängde ändå på lite halvt.

På tunnelbanan in till stan blev Tina och jag överrumplade av en narkotikapåverkad 40åring. Han blev otrevligare och otrevligare och till sist hindrade han alla att gå av utom Tina. Jag valde en annan utgång och de andra knuffade bort honom. Han gav sig inte utan sprang ut och efter oss. Jag och Tina sprang och gömde oss i en fotoapparat och drog för gardinen när de andra ringde polisen och fick iväg honom.

Kvällen slutade på en irländsk pub med bra underhållnig och bra stämning. Efter puben blev det burgerking och T-bana hem. Eller tillbaks till fosterställningen i tvåsittssoffan hos Tina och Linn i Solna.

Av någon anledning grubblar jag ofta över kärlekslivet på söndagskvällar. Jag vet inte om det har att göra med när programledaren Anders S Nilsson i tvprogrammet Parlamentet säger "ha en skön natt tillsammans" som man får en uppenbarelse. Ikväll registrerade jag mig iallafall på kärlekssiten match.com i hopp om att kanske en dag hitta en person som man får dela vardagen med. (Eller som min rumskamrat Elin sa, som man får ligga med) :P

När jag insåg att det kostade 300kronor i månaden för att äns kunna skriva till varandra började jag fundera på om det var värt det. När jag fortsatte fundera kom jag att tänka på att det är en ganska liten summa för att bli glad, varm och lycklig. Jag fårse om jag överväger att betala inom en snar framtid för nu börjar det att kännas lite segt. Om man hittar den rätta skulle man kunna betala massor.