Vem fan vill bo i denna stan?

Det roligaste med min hyreskompis Thomas är att han tycker och tänker nästan precis likadant som mig. Ikväll pratade vi om framtiden. Vad viljan och meningen med livet är. När ord som "Vem fan vill bo i denna staden" kom från någon annan fick jag precis samma känsla. Det är en stad, precis som Stockholm där folk bara gör det dem ska. Stressar och kämpar för att nå sina mål. Folk här tänker inte på livskvalité, hur viktiga vardagarna är eller hur man uppskattar de lilla i livet. Att man dessutom ständigt behöver gå och känna sig otrygg på gatorna för att kunna bli rånad eller nersparkad är även de bidragande orsaker till "Vem fan vill bo i denna stan?"

Jag som provat på en del olika jobb i livet och även jobbat med radio i snart 10 år börjar känna mig lite mättad. Mättad på att ha en osäker framtid. Under alla år har ett falskt hopp funnits där om att branschen ser bra ut. Det gör den säkert med, om man orkar kämpa, kämpa och kämpa. Precis som livet är i denna stan. Transportsträckan till att nå sina mål. Men blir man lycklig av detta liv? Det är frågan. Jag ska iallafall ge det en liten tid till.

Den underbara Skåneresan kan givitvis ha varit uppenbarlse som fått mig och tänka efter. Det har varit fem riktigt roliga och sköna dagar. Jag har fått träffa alla! Min mor och far, katten Molly, syster och hennes man, bror och hans nya tjej, moster och hennes man, farmor, mormor & morfar och även underbara vänner som Oscar, Milli, Alexander, Robin, Josephine och Mattias. Tack alla! Ni är bäst!

Det var inte utan att det kändes konstigt att sätta sig på tåget 60 mil tillbaka igårkväll. Åka en konstig taxiresa hem som slutade i en poliskontroll. Gå in i en tom lägenhet och lägga sig i en tom säng. Idag pratade jag lite med Janne från radion i telefon. Det var första gången någon sagt till mig att jag lät deppig. Någon gång ska vara den första. Blev på lite piggare humör efter att jag såg favoritserien "Sverige campar" och fick en flashback om hur roligt man tyckte en enkel sak som att tömma soptunnor med hundbajs i var på jobbet på campingen i sommras. Då uppskattar man det lilla!

Ikväll upptäckte jag även att jag tappat bort min livskamrat, min kamera =( Sov gott vänner. /Martin