Tack och hej....

Både rubrik och bild kan säkert få er att fundera över vad jag menar. Det är dock inte alls som ni tror. JAG TOG IDAG SISTA MEDICINEN. Känslan av att inte ha en enda finne på kroppen är helt underbar. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den dagen i mitt liv.

I över tio år har jag stått ut med problemet som nu äntligen är över. De senaste åtta månaderna när jag gått på Roaccutan har inte varit de lättaste. Eftersom läkemedlet har en hel del biverkningar har man ibland inte alls känt sig som den glada och pigga människa man är.

Det är känt att Roaccutan ger depressioner och gör en nedstämd. Jag tror det stämmer. Vissa dagar har man inte alls kännt sig på humör på att göra någonting alls. I början hade jag väldigt svårt med mitt självförtroende. Det pendlade upp och ner och vissa saker kändes riktigt jobbigt. Jag har ändå haft tur att ha vänner, familj och arbetskamrater omkring mig som stöttat mig, gjort mig glad och fått dessa månader att gå ändå. De personer som tagit självmord efter att ha ätit Roaccutan har nog kanske varit deppiga redan från början eller inte haft något dagligt att gå till.

Jag har alltid haft en tro på att det skulle fungera, att det var sista utvägen, och det var det! Jag kan starkt rekommendera det till folk som länge haft svåra acneproblem. Dock får man alltså vara beredd på biverkningar som depressioner, personlighetsförändringar, torra läppar och ögon. Man får också vara beredd på att vara nykterist ett år, något som varit svårt, men det har funkat. Jag har alltid sagt att när den dagen kommer då jag inte har en enda finne på kroppen ska jag fira riktigt ordentligt. Det blir om ett litet tag. Inte idag, men snart :)