
Det började med att de stog en full kille och rökade vid hållplatsen. Klockan halv tre en måndagseftermiddag. Väl på bussen satt a-lagar paret som varit alkoholister hela sitt liv. Mannen i förhållandet var en riktig sån sur som klagade på sin sambo hela tiden och pratade högt. Efter några hållplatser kom nästa a-lagare på bussen och pratade högt om hur jävligt det är i Sverige och hur jävligt det är i USA och hur jävligt det är att jobba på bilfabrik och hur jävligt det är med Scania i Södertälje. Allt verkade vara jävligt och jag kände att jag hade hamnat på a-lagarbussen 760 mellan Scaniarinken och Listonhill.
Plötsligt verkade a-lagarna hitta varandra att prata med, fast över hela bussen. Den ena skulle ha det värre än den andre. Jag orkade inte höra längre så jag gick av några hållplatser innan och började gå hem då jag träffade på en utländsk man och en utländsk kvinna som ville veta hur man hittade till en adress de hade på ett papper. Jag kollade eniro på telefonen och sa att de kunde ha sällskap med mig. De skulle upp på samma berg som mig så jag gick och snackade med dem i en kvart. De var svårt att förstå dem. De bodde i Falun och deras son och dotter bodde här i stan. De gillade dock inte att dottern bodde i Stockholm. De blev evigt tacksamma när jag hade lett dem enda fram till rätt adress. De var så söta på något vis. Jag tror att jag gjorde dagens gärning. Frågan är bara om de hittade hem igen.
Idag har vi haft stationsmöte på radion. Jag kan inte utan att säga att det ska bli skönt att lämna skeppet och flytta hem till Skåne igen och fortsätta göra radio för att det är roligt och inte för att det hela tiden ska handla om pengar, pengar och pengar.

Ikväll ska jag tvätta. Antagligen för sista gången här i Södertälje.
Verkligen skönt. Om några dagar är det dags att lämna in nycklarna och korten och sätta sig på tåget till Helsingborg.

Kram /Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar