måndag 18 augusti 2008

Annorlunda hemresa...

Ibland väljer jag att gå i lugn och ro hem. Ibland kämpar jag på cykeln hem, ibland åker jag buss halvvägs och kämpar mig upp för Mariekällberget. Trappan i bilden till vänster vill jag inte veta hur många gånger jag har gått upp och ner det senaste året. Dag som natt. Vi är riktiga kompisar nu. För det mesta brukar jag ta bussen från radion till centralstationen iallafall. Idag var en sådan dag. Den var dock inte sig lik.

Det började med att de stog en full kille och rökade vid hållplatsen. Klockan halv tre en måndagseftermiddag. Väl på bussen satt a-lagar paret som varit alkoholister hela sitt liv. Mannen i förhållandet var en riktig sån sur som klagade på sin sambo hela tiden och pratade högt. Efter några hållplatser kom nästa a-lagare på bussen och pratade högt om hur jävligt det är i Sverige och hur jävligt det är i USA och hur jävligt det är att jobba på bilfabrik och hur jävligt det är med Scania i Södertälje. Allt verkade vara jävligt och jag kände att jag hade hamnat på a-lagarbussen 760 mellan Scaniarinken och Listonhill.

Plötsligt verkade a-lagarna hitta varandra att prata med, fast över hela bussen. Den ena skulle ha det värre än den andre. Jag orkade inte höra längre så jag gick av några hållplatser innan och började gå hem då jag träffade på en utländsk man och en utländsk kvinna som ville veta hur man hittade till en adress de hade på ett papper. Jag kollade eniro på telefonen och sa att de kunde ha sällskap med mig. De skulle upp på samma berg som mig så jag gick och snackade med dem i en kvart. De var svårt att förstå dem. De bodde i Falun och deras son och dotter bodde här i stan. De gillade dock inte att dottern bodde i Stockholm. De blev evigt tacksamma när jag hade lett dem enda fram till rätt adress. De var så söta på något vis. Jag tror att jag gjorde dagens gärning. Frågan är bara om de hittade hem igen.

Idag har vi haft stationsmöte på radion. Jag kan inte utan att säga att det ska bli skönt att lämna skeppet och flytta hem till Skåne igen och fortsätta göra radio för att det är roligt och inte för att det hela tiden ska handla om pengar, pengar och pengar.

Tog en bild på oss som gjort Favorit 103,9 i Södertälje de senaste halvåret. Även om vi knappt träffats om dagarna måste jag erkänna att jag kommer sakna både Henke och Hasse. Bättre arbetskamrater får man leta efter. När jag var liten och hörde Henke på Radio Stella trodde jag aldrig att jag skulle få jobba med honom. Hade alla tre jobbat ihop om dagarna och gjort radio tillsammans tror jag vi skulle kunnat gjort det jävligt bra och roligt. Jag har iallafall försökt.

Ikväll ska jag tvätta. Antagligen för sista gången här i Södertälje. Verkligen skönt. Om några dagar är det dags att lämna in nycklarna och korten och sätta sig på tåget till Helsingborg.


Kram /Martin

Inga kommentarer: