Kärt återseende...

Idag har det faktiskt varit en bra dag. Även om jag inte har gjort något annat än att jobbat, åkt hem, ätit, sovit och ringt några samtal. Ibland lönar det sig att lyfta luren.

Jag ringde bland annat till Arbetsförmedlingens kundtjänst för att avboka mitt gruppmöte med dem här i Södertälje imorgon. Jag förväntade mig en timmes telefonkö och en sur jävel i telefonen. När det svarade en tjej med Gävledialekt fick jag genast känslor från idioten på Hotell och Restauranganställdas arbetslöshetskassas kundservice. Något som kom att vara precis tvärt om. Jag har nog aldrig ringt till en så trevlig och glad person i hela mitt liv. När jag hade lagt på funderade jag nästan på att ringa tillbaka och tacka henne. Dessutom slapp man sitta i kö. Jag vill nog ringa fler gånger till Arbetsförmedlingen. Om inte annat tvingas jag säkert att göra det inom snar framtid.

Ikväll började jag packa lite smått. Det kändes märkligt att plocka fram flyttlådorna igen. Det kändes som ett kärt återseende. Det kändes riktigt skönt. Jag kan inte utan att fundera över vart jag kommer packa upp dessa lådor nästa gång. Spännande.

Nu ska jag duscha och sen skriva mötesprotokollet från vårt redaktionsmöte tidigare idag. Det känns konstigt att sitta med på möten där vi diskuterar en framtid man ändå inte kommer vara med och göra. Det kan ju dock bli spännande och se hur det utvecklas utan mig på torpet.

God natt vänner.