Idag var ingen vanlig måndag. Imorse ringde min morbror och berättade att min bästa och käraste moster Yvonne hade somnat in efter en jobbig sjukdomstid. I några veckor har vi vetat att det inte funnits mycket mer att göra men när dagen kommer då sanningen sprungit ifatt en finns det inget mer man kan göra än att minnas tillbaka till hur go, glad och snäll hon alltid varit vid allt och alla. Yvonne kommer föralltid att finnas i mina tankar och jag hoppas att hon mår bättre där hon är nu.Även om det varit en ledsam dag idag har man ändå fått göra sina förpliktelser. Jag har varit en sväng i Båstad och spelat in lite radio. Har även gått min vanliga promenad. Jag tror att vikten börjar gå mer och mer neråt på vågen. När jag står och tittar på mig själv i spegeln numera känner jag mig ibland som en gravid mamma som står och begrundar sin mage. Skillnaden är väll bara att min mage blir mindre och mindre.
Kvällen avslutades med en go middag hos min far. Han hade gjort chokladpudding till efterrätt men den stog jag över och tog istället med den hem till mor. Det känns märkligt varje gång jag går powerwalk hem från far. Igår gick jag med en äppelkaka i handen och idag en chokladpudding. Tanken på att vilja stoppa i sig finns dock inte. Skönt.
Ha en bra vecka mina läsare..
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar