Nostalgidag...

Det var en något märklig känsla imorse när jag körde längs Köpmansgatan i Båstad igen. Det kändes konstigt att se sin gamla lägenhet igen och det kändes ännu märkligare att stiga in på radion och befinna sig i de lokaler som i vanliga fall brukade vara fulla av 21 bästa vänner. Jag har dock varit med om samma sak förut. Det var när alla var på praktik och jag var kvar själv i Båstad och sände.

Det blev en rolig förmiddag. Jag voice:ade på. Snackade med Hasse och Jack och allt kändes nästan som vanligt igen. Per Scholander, min före detta coach kom även förbi och snackade lite. Båstad var dött. Lika höstdött som vanligt. Dock tycker jag att det har sin charm. Det är mysigt på nått vis. Folk får säga vad de vill om att vara tillbaka på ruta 1 igen men trivs man så trivs man.

Jag fortsätter fundera på hur livet är på olika platser. Har insett att man får ut mer av dagarna här i Skåne på nått vis. Att jag uppskattar dagarna mer. Det känns inte bara som att de springer förbi som de ibland kändes i Södertälje. På fredag ska jag dock tillbaka till Södertälje igen en sista gång för att hämta hem mina saker. Sen är den tiden förbi.

Kollade på filmer från studietiden i Båstad häromkvällen. Jag kom på mig själv att jag satt och smilade. Snacka om att man har svårt att släppa den tiden. Synd att det aldrig mer kommer bli sådana roliga misslyckande nyhetssvep, mickstativ som ramlar ner eller någon som imiterar gamla lärare. Roligt att man kan ha det i minnet iallafall.